Idag började jag på organisationen CIDIC, där Kristina och Malin redan jobbat ett tag nu. Det är en skola med helhetssyn på barn från fattiga familjer. Här finns både socialarbetare och läkare för att nå ut till familjer runt om i området. Ett faddersystem gör noggranna intervjuer av familjernas situation, deras inkomst, hälsostatus och arbetssituation. Varje familj har en hel mängd sidor i en arkiverad mapp. Fortfarande saknar 70 barn faddrar, varför jag ska se över vad som krävs för att bli fadder, och samtidigt få en chans att träffa det barnet och dess familj. Det är ju det minsta man kan göra, eller hur?
Här på CIDIC ska jag jobba den återstående tiden i Bolivia. Och vad jag har längtat! Den här sista veckan var ju inte så arbetsam och jag längtade efter att få göra något. Så idag har jag hjälpt barn i olika åldrar med läxor, lekt "Äpplet" och tittat på danslektion. Skolan är hejdlöst vacker. Så ren och fin och med tusen färgglada blommor gjorda av enkla petflaskor i "krukor" och på väggar. Fåtöljerna på gården är gjorda av bildäck som målats och monterats till sittmöbler. Så genialt! Men nog med beskrivningar.
Jag tänker istället reflektera över synen på inlärning. Dessa elever lär sig verkligen saker, men jag kunde se i läxläsningen att mycket handlade om att skriva av en text, som inte var direkt enkel. Jag tror nog inte att jag skulle introducera psykologisk teori för mina högstadieelever, men här satt 11-åringar med en redogörelse för dess beståndsdelar. Och mycket riktigt; de skulle skriva av texten i sina anteckningsböcker. Ur mitt svenska perspektiv känns det ju som vad vi lärare lite föraktfullt kallar "papegojkunskap". En 11-åring kan väl knappast på riktigt förstå och omsätta kunskapen till verklighet eller egna ord om den lärt sig upprepa vad som stod på pappret? Men jag låter det vara. Jag ser att eleverna är seriösa med sina studier och stolta kan visa upp att de gjort sin läxa samt vidhängande garnering runt. En kille hade inte varit noggrann med sin garnering runt anteckningarna och fick följaktligen göra om det. "Det får inte vara slarvigt!"
En något trevande början kan medges, jag försöker ge akt på hur personalen och lärarna jobbar. Och visst var det roligt att hjälpa sexåringarna att klipp-och-klistra sig till bokstäversinlärning. Lika roligt som att öva färger på engelska med de lite äldre (åja, det var nog en sexårig flicka som också kunde lite engelska, hon sprang rakt i famnen på mig, och sen var vi bundis).
Ännu en upplevelse var att se när alla barnen (har glömt hur många, men nog är det över femtio?) springer till tandborstningen efter lunchen. En hel vägg med tandborstar sorterade i färg och grupp hängs upp och samtliga barn borstar gaddarna i takt. Även duschen efter dansträningen är viktig då många inte har rinnande vatten hemma.
På måndag ska jag tillbringa förmiddagen på kontoret där man sköter administrationen för fadderverksamheten. Jag hoppas få sätta min spanska på prov och översätta en del dokument till svenska. På eftermiddagen blir det mer lekar, läxläsning och dessutom en förberedelse för att hålla ett av min ökända boksamtal med barnen i secundario. Det blir riktigt spännande. När jag nämnde litteratur som ett av mina undervisningsämnen så utsåg de mig genast till att motivera barnen till att läsa mer.
-Ok. Det är en utmaning jag gillar. Nu kör vi!! ;)
Anne Catrine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar