Lilla barn

I nästan 4 veckor har jag fått följa Geovana nu. Jag har sett henne skapa med play doh för första gången, sett henne kämpa sig igenom hinderbanor och efteråt skrattat hejdlöst. Varje morgon har jag mötts av ett leende och samma hälsningsfras; "Hola maalin, klappa händerna!". För Geovana är grym på att sjunga "klappa händerna så fort du kan...", fast hennes modersmål är castellano och portugisiska. Egentligen skulle hon kunna vara vilket förskolebarn som helst. Men hon lever i extrem fattigdom som så många andra i Bolivia. Geovana är numera mitt och Marcus fadderbarn! Att vara hemma hos familjen och se hur de lever var otroligt jobbigt. Att leva i den kylan som är uppe på 4000 meters höjd med otätade väggar, tak och golv är fruktansvärt. De har ingen toalett, avlopp eller rinnande vatten. En liten spis finns och en säng där alla fyra sover. Det här är inget unikt fall. Jag har hittills gjort 11 hembesök och det har blivit många tårar under dessa möten. Jag kan bara konstatera att livet är otroligt orättvist...Men det känns bra i hjärtat att finnas där för Geovana och familjen. Förutom mina resor är hon det viktigaste jag i fortsättningen kommer att spendera mina pengar på. //Malin