En veckas sjukdom i norr

Min tanke vid förra veckans start var att bege mig så långt norrut som möjligt i Ghana för att besöka en kvinnoorganisation i Bolgatanga men dessa planer blev grusades snabbt.
Jag reste med ett lastfartyg på Voltasjön och slutdestination var Yeji.  En båtresa med en beräknad restid på 30 timmar men ä som visade sig bli än längre till något som i slutändan kändes som en evighet. Något okänt ledde till att undertecknad under denna tur blev magsjuk och fick tillbringa majoriteten av resan på squat toaletten och vinglandes på svaga ben upp och ner för däck för att nå den. Febern tävlade med magknipet om vem som ville mig värst och denna tur blev kort och gott den värsta i mitt liv.
Dagen efter besökte jag sjukhuset för säkerhets skull och fick efter tester medicin som med facit i hand har hjälpt. Men redan då hade jag förlorat 5 kg och jag vågar inte ställa mig på vågen igen.
Detta gav mig dock insikten av  vad som är viktigt i livet och där kommer hälsan först. För utan hälsan kan man inte vara där för andra. Jag bestämde mig däför för en veckas rehabilitering med dyr mat, swimmingpooler och elefantsafari medan kvinnoorganisation fick ta ett vänligt nej.

En slående sak som jag i alla fall intog under min tid i torra norr var att kontrasterna i Ghana nu blev än tydligare. Det är än mer fattigt i norr och det är verkligen trpkigt att se hur många mänmsikor har det. Enkla byar utmed vägkanten med lerhyddor inte större än ett västerländsk tonårsrum var en vanlig syn som fick en att misströsta. Kan det kanske vara så att muslimerna (majoritet i norr) är mindre gynnande från regeringen än de kristna? Detta är bara spekulationer från undertecknad medan det är uppenbart att folket är missnöjda med regeringens sätt att styra landet. När regeringen nämndes såg jag ledsna, besvikna och arga miner och en uppgivenhet som var total...

 //Oskar