Vi ar fyra tjejer Emma, Asa, Cissi och Sara G som praktiserar pa CIDIC, ett center for barn uppe i El Alto. Vara arbetsuppgifter har varit omvaxlande fran dag till dag.
Vi har bland annat fatt hjalpa doktorn att undersoka barnens halsa, dar vi har fatt mata barnens langd, temperatur och vikt. Doktorn gor aven en grundlig undersokning pa varje barn och darefter delas medicin ut gratis vid behov. Denna undersokning gors tre ganger per ar.
Det var svart att se de problem som barnen har med halsan och hygienen. Att tval och vatten inte ar en sjalklarhet i hemmet, att deras klader ar trasiga, att bristen pa tandborste och tandkram gor att deras tander ar fulla med karies och att vissa barns hander ar fulla med blasor for att de maste hjalpa till att tvatta klader, allt detta gjorde att man fick en stor klump i magen och man far verkligen perspektiv pa hur orattvist livet kan vara.
Vi har ocksa fatt hjalpa barn i olika aldrar att skriva brev till sina faddrar, men aven hjalpt de barn som inte har nagon fadder an att skriva ett forsta brev. Till en borjan var det svart att hjalpa till och svara pa fragor, vi kande att det var svart att uttrycka sig pa spanska och man forstar mer an vad man sjalv kan uttrycka.
Det ar jobbigt att se de barn som ej har nagon fadder, da man ser att de ar ledsna och att de hoppas pa att nagon skulle vilja vara fadder at dem. Det maste vara jobbigt att se hur de andra barnen far brev och gavor.
En annan sak vi tyckte var jobbig var att pedagogiken hos vissa "larare" inte ar sa bra. Nar vissa barn har skrivit ett fint brev och nojda visar upp det, sa duger det inte alltid at lararen och blir da utsuddat. Det ar frustrerande att se barnens miner vid dessa tillfallen. Men for det mesta fungerar brevskrivningen mycket bra och det ar harligt att fa vara med och se de vackra brev som barnen skriver. Roligt ocksa att se vilken skillnad faddrarna gor for barnen pa bade ekonomisk och personlig niva!
Vi far ocksa vara med och oversatta breven fran spnska till svenska, det ar haftigt hur otroligt oppna barnen ar i sina brev till faddrarna!
En otrolig upplevelse har varit att fa folja med socialarbetarna ut till en del familjer. vi har fatt se hur barnen bor och hur familjens situation verkligen ar.
Manga av familjernas hus byggs pa bergskanten och hotas standigt av ras och regn. Flera av dem har redan rasat under regnperioden som varit.
Manga av familjerna bor i valdigt sma hus, vanligen med endast ett rum. Det finns inte sangar till varje person och de far darfor dela. Filtar saknas och natterna blir ofta mycket kalla da det ej finns nagon varmekalla och vaggarna endast ar byggda av lera utan nagon isolering. Koken bestar vanligen bara av en spis och har de tur finns aven en ugn att laga mat i. Tillgang till vatten och toalett ar absolut ingen sjalvklarhet och familjerna far darfor anvanda regnvatten. Tvatten gors vanligen i plasthinkar.
Socialarbetarnas uppgift ar att se till sa att familjerna far den hjalp de behover. Det ar svart att tro att barnen pa centret verkligen bor som de gor, trangt och fattigt. Man far ett annat perspektiv pa hur man lever da en familj pa 11 personer bor pa en yta inte storre an 10 kvadratmeter.
Under praktiktiden har nagra av oss valt att bli faddrar. Det kanns helt ratt att gora ett sadant val nar man ar pa plats och det ar skont att veta att de pengar man skanker gar direkt till barnet. Harligt ocksa att fa traffa fadderbarnen och deras foraldrar, det skapar ett mer personligt band!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar