På plats i La Paz för praktik!

Nu har praktikperioden börjat och vi har nu delat på oss. Vi tre, Lisen, Malin och Sandra har organisationen CIDIC som praktikplats. CIDIC (Centret för undersökningar och utveckling i etniska samhällsgrupper) är en förening som ger stöd till utsatta familjer som lever i extrem fattigdom eller med risk för att hamna i fattigdom. På centret finns både läkare, socialarbetare, psykologer och advokater. CIDIC:s vision är att arbeta för de mänskliga rättigheterna.

 När vi kom till CIDIC första dagen möttes vi av en positiv överraskning! Tanken vi hade innan vi åkte från Sverige var att vi skulle arbeta med barn mellan 6-15 år i form av läxhjälp och engelskaundervisning, men det visade sig att CIDIC just denna dag öppnade ett dagis. På plats fanns barn i 1-3 års ålder samt deras föräldrar, det var dags för inskolning. En annan överaskning i och med detta var även att vi under vår tid på CIDIC tillfälligt ska vara faddrar åt 5 barn var för att sedan när vi kommer tillbaka till Sverige hitta efter permanenta faddrar åt barnen. Vi blev varmt välkomnade med konfetti, serpentiner och blommor!

Nu har en vecka gått på dagiset och CIDIC och vi har redan börjat fästa oss vid de små barnen och även börjat få in rutinerna. De gråter inte lika mycket när de lämnas på morgonen av sina föräldrar/syskon och verkar ha fått förtroende för oss. Tillsammans med de 12 barnen brukar vi leka, äta, måla, tvätta händerna (en vanligt förekommande aktivitet) och vila. Vi har lärt oss mycket på bara en vecka, då ingen av oss hade direkt erfarenhet av småbarn sedan tidigare, nu kan vi både byta blöjor och mata dem.

Förutom arbetet på dagiset har vi på eftermiddagarna fått översätta fadderbrev samt fått följa med socialarbetarna ut på hembesök till våra fadderbarns familjer. Besöken har varit mycket intressanta eftersom vi får se hur barnen verkligen lever. De flesta familjer lever under mycket fattiga förhållanden, oftast delar hela familjen på endast ett sovrum och rinnande vatten och ljus är ingen självklarhet för alla. Detta är svårt att tänka sig när man ser barnen komma prydliga, rena och glada till dagiset varje morgon.

 

Vi ser fram emot de kommande veckorna här på CIDIC!  

Lisen, Malin och Sandra

MOLLE MOLLE

Idag har vi besökt Molle Molle, en låg- och mellanstadieskola i området Molle Molle som ligger nära Cochabamba. Skolan har utvecklats genom samarbete med svenska operation dagsverke. Det är en fin skola som utgör en stor möjlighet för barnen som bor i området.  Väl där välkomnades vi med musik och poesi. De var så modiga, några av dom ställde sig själva framför oss, föräldrar, klasskamrater och lärare för att läsa dikter. 

Efteråt sjöng vi besökare några väl valda barnsånger. Vi nådde såklart inte upp till elevernas nivå med våran ”på havets vågade våg” men vi gjorde vad vi kunde. Barnen var ganska blyga i början men det dröjde inte länge innan vi alla lekte tillsammans och försökte organisera ”björnen sover” med femtio små barn. 

 När välkomnande, lek och frukost var överstökat visade vi böckerna som de skulle få. De väntade med spänning. Ögon som glittrade och munnar som log och ropade. Det blev ordentlig trängsel längst fram. Har aldrig sett barn bli så otroligt glada över böcker. Återigen, och nu med facit i våra händer, kan vi säga STORT TACK till er som skänkt böcker och till er som har översatt dom! Här gör böckerna skillnad! Thomas hade även med två bollar och några hopprep som present till barnen men böckerna verkade utan tvekan vara det som gjorde mest intryck.  

Vi kunde inte stanna länge på skolan men den korta tiden räckte för att bli rörande överens om att det hade varit en stor upplevelse att volontära på Molle Molle. Något att tänka på för kommande BiV-kursare!/Lisen

Spanskastudier och familjeliv

Nu är vi äntligen i Cochabamba. Den tredje februari klockan fem pà morgonen kom vi hit fràn Copacabana via La Paz. Vi tog en taxi direkt till Hostel Florida som vi hade bestämt sedan innan med Thomas som kom och väckte oss efter nàgra timmars sömn. Dagen bestod av promenad runtom i Cochabamba, restaurangbesök, què tal-runda och bio.

Nästa dag började första spanskalektionen pà Carmen Vegas spanskaskola. Vi är indelade parvis efter kunskapsnivà. Samma dag flyttade vi in hos vàra värdfamiljer där vi ska bo tvà veckor. Vi bor alla pà gàngavstànd till skolan hos välkomnande familjer. Det är mysigt och bra komplement till spanskastudierna även om det är lite svàrt med spràket emellanàt. Vi äter kyckling, kyckling, kyckling och dricker färsk hemmagjord juice för fulla muggar.

 

 

Carmen Vegas spanskaskola är personlig och mysig. “Klassrummen” är i en lummig trädgàrd med växter och djur. I trädgàrden bor en stor sköldpadda tillsammans med katter, hundar, en höna och en kanin. Där växer kaktus, fikon, granatäpplen och vindruvor. Vi har fyra olika lärare vilket är bra dà alla lär ut pà olika sätt. I skolan som ocksà är ett hem bor tvà av lärarna tillsammans med sin lilla son och morföräldrarna.

Efter skolan har vi sociala aktiviteter. Förra veckan var vi tillsammans med en ungdomsorganisation, Red Tinku. Vi blev välkomnade till Cochabamba med sang, musik och dans. Vi fick ocksà delta i en traditionell ceremoni för att hylla Pacha Mama. Igàr var det en stor fest pà skolan där lärare, elever, värdfamiljer och släkt firade tillsammans. Dagen bestod av dans, mat, traditionsenlig dryck (Chicha), lek och inte minst vattenkrig. Man kan lugnt säga att vi alla var blöta. Även här deltog vi i ceremonin för att hedra Pacha Mama. Màndag och tisdag är röda dagar och alla firar med mat och vattenkrig. I varje gatuhörn stàr ett gäng busungar och lurar med vattenpistol, skum och vattenballonger. Vi är blöta även idag.

I veckan efter skolan ska vi besöka olika organisationer som jobbar för barn och unga. Àterkommer senare om dessa!

 

 

 

11 händelserika dagar!

 Tiden går fort när man har roligt brukar man säga och det verkar ligga något i det. Om vi inte räknat fel så har vi nu varit i Sydamerika i 11 dagar och vi har hunnit med otroligt mycket. Vi landade i Lima den 24 januari och hade då flygit i två olika grupper, ett gäng flög tidigt på morgonen via London och Miami och landande därför logiskt nog först av oss i Lima, tidigt på torsdagsmorgonen. Detta gäng bestod av Lisen, Malin och Sabina.
Gäng nummer två Rebecka, Pernilla och Sandra flög via Frankfurt och Sao Paolo och landade i Lima någon gång mitt på dagen.

I Lima stannade vi endast två dagar, vi hann se oss om lite i den gamla delen av stan, tydligen var den spanska kungen på besök där just då men vi lyckades aldrig få någon skymt av honom och inte heller hade vi visst att det var han om vi hade sett honom. Några av oss trotsade även de stora vågorna och tog ett dopp i Stilla Havet.

På kvällen den 25/1 tog vi en 22h nattbuss vidare till Cusco. Vägen dit var slingrig och tittade man ut genom fönstret var där ett stup rätt ner. Resan gick ändå bra och vi lyckades ta oss hela vägen till Cusco.

Cusco ligger på ca 3400 meters höjd och för några av oss kändes det i kroppen framåt kvällen i form av lite illamående, trötthet och huvudvärk. Med tanke på att vi dagen efter skulle påbörja en 4 dagars trekkingtur så fanns inte så mycket annat att göra än att ta ett höjdsjukepiller och gå och lägga sig och hoppas på det bästa.

Den 27/1 var vi uppe med tuppen. Höjdsjukan hade lagt sig och vi blev upphämtade på hostellet av guiderna som skulle vägleda oss på vår vandring med Machu Picchu som slutdestination.
Efter gemensam frukost körde de oss upp i Anderna på drygt 4000 meters höjd där vi sedan fick ta oss ned på Mountainbike längs de slingriga vägarna. Ganska härligt faktiskt med tanke på att det bara gick nedför så det jobbigaste man behövde göra var att hålla på bromsen. Dagen avslutades med ett natt på hostel i Santa María.

Nästa dag var vi också uppe tidigt och det vi gjorde mestadels av dagen var att gå. Gå, gå, gå. Vi vandrade i djungeln, stannade och provade viltväxande frukter, korsade Inkaleden, gick på smala stigar i bergen med bergsväggen på högersidan och stup på vänstersidan.
Efter en lång dags vandring belönades vi med bad i varma källor! Natten tillbringade vi i Santa Teresa.

Sedan kommer vi till den dag då några av oss var modigare än vanligt! För kvällen innan var vi några som anmälde oss till att åka linbana. Den högsta linbanan var på 150 meters höjd och den längsta var 500 meter lång. Totalt var det 6st olika linbanor. Bildbevis kommer senare!
Häftigt var det i alla fall och man kände sig minst sagt levande!
Efter linbanan vandrade vi lite till, denna gången inte så mycket i djungeln och bergen utan längs med tågrälsen mot Aguas Calientes där vi skulle sova till natten.
Efter kvällens middag tog våra guider avsked av oss och gav oss all information vi skulle behöva för att bestiga Machu Picchu.

Kl 04.00 steg vi upp på morgonen den 30/1, slängde i oss lite frukost och påbörjade återigen vår vandring. Malin och Sandra hade båda ont i magen och mådde illa så det dröjde inte länge innan vi halkade efter de andra. Och där kämpade vi på trappsteg för trappsteg. Stannade med jämna mellanrum, den ena stunden för att hämta andan den andra stunden för att känna efter om man behövde kräkas. Tillsammans var vi starka och vi måste skryta om vi så höjer oss själva till skyarna, för när man är sjuk så är inte förstahandsvalet att gå upp för de nästan 2000 trappstegen till Machu Picchu, men vi klarade det! Och visst var det vackert! Det finns ju en anledning till att det blivit utnämnt till ett av världens 7 nya underverk. Övriga gänget njöt nog än så mer av den vackra utsikten!
                                       

Efter Machu Picchu tog vi oss tillbaka till Cusco igen, försökte vila ut, turistade lite och dagen därpå tog vi en buss vidare till Copacapana i Bolivia med den kända Titicacasjön som en av sevärdheterna.

Dagen därpå var det dags att resa vidare igen, och vi tog en ny buss till Cochabamba via La Paz. Idag mötte vi upp med vår lärare Thomas här i Cochabamba. Vi har tagit det lungt idag, ätit och varit på bio. Härligt att äntligen få återhämta sig lite efter en så intensiv start på vår resa. Imorgon börjar vi spanskastudierna!