Bolivia is right on the frontline of climate change. Not only are the people fighting against the erratic weather patterns that are causing havoc to their communities, but their President, Morales is challenging the mighty capitalist powers in a valiant effort to save our planet.
Bla. talar man om hur berget Chacaltayas glaciär har smält bort under de senaste 25 åren!
måndag 26 mars 2012
Världspoesidagen firades i Bolivia och Vimmerby folkhögskolas Bolivia kurs var där!!
Kulturorganisationen Albor har sedan den 18 mars anordnat flera olika evenemang för att uppmärksamma Världspoesidagen, som de sedan 2005 kallar för Dagarna för Mänskliga Rättigheter och Poesi. I tidningen El Diario förklarar organisationens direktör Willy Flores:
- Den poesi som framförs av barn och ungdomar har en stark grund i mänskliga rättigheter, deras rättigheter. Det var därför vi beslöt att hylla konsten, inte bara för konstens skull, utan även för det sociala konstverk som poesin är.
Läs mer på Latinamerika.nu!
Wiphala – identitet och konflikt
Det här är historien om en tusen år gammal flagga, en wiphala, vars verkliga betydelse var okänd för oss fram till för bara ett par år sedan. Det är också en utställning som handlar om hur symboler både kan förena och stärka identiteter, men även skapa konflikter och utesluta människor.
En wiphala är en flagga som kommer från området runt Anderna i Sydamerika. Wiphalans mönster har använts på olika sätt genom historien. I dag är den bland annat en global symbol för olika rättviserörelser. Den tusenåriga wiphalan kom till Världskulturmuseet 1970 och är en av världens äldst bevarade. På den tiden beskrevs den som en "flerfärgad väska av garn". Det enda man visste var att den kom från en medicinmans – en Kallawayas – grav.
Nino Korin (Espanol) from Världskulturmuseet on Vimeo.
torsdag 8 mars 2012
La Paz och organisationen CIDIC
Vi ar fyra tjejer Emma, Asa, Cissi och Sara G som praktiserar pa CIDIC, ett center for barn uppe i El Alto. Vara arbetsuppgifter har varit omvaxlande fran dag till dag.
Vi har bland annat fatt hjalpa doktorn att undersoka barnens halsa, dar vi har fatt mata barnens langd, temperatur och vikt. Doktorn gor aven en grundlig undersokning pa varje barn och darefter delas medicin ut gratis vid behov. Denna undersokning gors tre ganger per ar.
Det var svart att se de problem som barnen har med halsan och hygienen. Att tval och vatten inte ar en sjalklarhet i hemmet, att deras klader ar trasiga, att bristen pa tandborste och tandkram gor att deras tander ar fulla med karies och att vissa barns hander ar fulla med blasor for att de maste hjalpa till att tvatta klader, allt detta gjorde att man fick en stor klump i magen och man far verkligen perspektiv pa hur orattvist livet kan vara.
Vi har ocksa fatt hjalpa barn i olika aldrar att skriva brev till sina faddrar, men aven hjalpt de barn som inte har nagon fadder an att skriva ett forsta brev. Till en borjan var det svart att hjalpa till och svara pa fragor, vi kande att det var svart att uttrycka sig pa spanska och man forstar mer an vad man sjalv kan uttrycka.
Det ar jobbigt att se de barn som ej har nagon fadder, da man ser att de ar ledsna och att de hoppas pa att nagon skulle vilja vara fadder at dem. Det maste vara jobbigt att se hur de andra barnen far brev och gavor.
En annan sak vi tyckte var jobbig var att pedagogiken hos vissa "larare" inte ar sa bra. Nar vissa barn har skrivit ett fint brev och nojda visar upp det, sa duger det inte alltid at lararen och blir da utsuddat. Det ar frustrerande att se barnens miner vid dessa tillfallen. Men for det mesta fungerar brevskrivningen mycket bra och det ar harligt att fa vara med och se de vackra brev som barnen skriver. Roligt ocksa att se vilken skillnad faddrarna gor for barnen pa bade ekonomisk och personlig niva!
Vi far ocksa vara med och oversatta breven fran spnska till svenska, det ar haftigt hur otroligt oppna barnen ar i sina brev till faddrarna!
En otrolig upplevelse har varit att fa folja med socialarbetarna ut till en del familjer. vi har fatt se hur barnen bor och hur familjens situation verkligen ar.
Manga av familjernas hus byggs pa bergskanten och hotas standigt av ras och regn. Flera av dem har redan rasat under regnperioden som varit.
Manga av familjerna bor i valdigt sma hus, vanligen med endast ett rum. Det finns inte sangar till varje person och de far darfor dela. Filtar saknas och natterna blir ofta mycket kalla da det ej finns nagon varmekalla och vaggarna endast ar byggda av lera utan nagon isolering. Koken bestar vanligen bara av en spis och har de tur finns aven en ugn att laga mat i. Tillgang till vatten och toalett ar absolut ingen sjalvklarhet och familjerna far darfor anvanda regnvatten. Tvatten gors vanligen i plasthinkar.
Socialarbetarnas uppgift ar att se till sa att familjerna far den hjalp de behover. Det ar svart att tro att barnen pa centret verkligen bor som de gor, trangt och fattigt. Man far ett annat perspektiv pa hur man lever da en familj pa 11 personer bor pa en yta inte storre an 10 kvadratmeter.
Under praktiktiden har nagra av oss valt att bli faddrar. Det kanns helt ratt att gora ett sadant val nar man ar pa plats och det ar skont att veta att de pengar man skanker gar direkt till barnet. Harligt ocksa att fa traffa fadderbarnen och deras foraldrar, det skapar ett mer personligt band!
Vi har bland annat fatt hjalpa doktorn att undersoka barnens halsa, dar vi har fatt mata barnens langd, temperatur och vikt. Doktorn gor aven en grundlig undersokning pa varje barn och darefter delas medicin ut gratis vid behov. Denna undersokning gors tre ganger per ar.
Det var svart att se de problem som barnen har med halsan och hygienen. Att tval och vatten inte ar en sjalklarhet i hemmet, att deras klader ar trasiga, att bristen pa tandborste och tandkram gor att deras tander ar fulla med karies och att vissa barns hander ar fulla med blasor for att de maste hjalpa till att tvatta klader, allt detta gjorde att man fick en stor klump i magen och man far verkligen perspektiv pa hur orattvist livet kan vara.
Vi har ocksa fatt hjalpa barn i olika aldrar att skriva brev till sina faddrar, men aven hjalpt de barn som inte har nagon fadder an att skriva ett forsta brev. Till en borjan var det svart att hjalpa till och svara pa fragor, vi kande att det var svart att uttrycka sig pa spanska och man forstar mer an vad man sjalv kan uttrycka.
Det ar jobbigt att se de barn som ej har nagon fadder, da man ser att de ar ledsna och att de hoppas pa att nagon skulle vilja vara fadder at dem. Det maste vara jobbigt att se hur de andra barnen far brev och gavor.
En annan sak vi tyckte var jobbig var att pedagogiken hos vissa "larare" inte ar sa bra. Nar vissa barn har skrivit ett fint brev och nojda visar upp det, sa duger det inte alltid at lararen och blir da utsuddat. Det ar frustrerande att se barnens miner vid dessa tillfallen. Men for det mesta fungerar brevskrivningen mycket bra och det ar harligt att fa vara med och se de vackra brev som barnen skriver. Roligt ocksa att se vilken skillnad faddrarna gor for barnen pa bade ekonomisk och personlig niva!
Vi far ocksa vara med och oversatta breven fran spnska till svenska, det ar haftigt hur otroligt oppna barnen ar i sina brev till faddrarna!
En otrolig upplevelse har varit att fa folja med socialarbetarna ut till en del familjer. vi har fatt se hur barnen bor och hur familjens situation verkligen ar.
Manga av familjernas hus byggs pa bergskanten och hotas standigt av ras och regn. Flera av dem har redan rasat under regnperioden som varit.
Manga av familjerna bor i valdigt sma hus, vanligen med endast ett rum. Det finns inte sangar till varje person och de far darfor dela. Filtar saknas och natterna blir ofta mycket kalla da det ej finns nagon varmekalla och vaggarna endast ar byggda av lera utan nagon isolering. Koken bestar vanligen bara av en spis och har de tur finns aven en ugn att laga mat i. Tillgang till vatten och toalett ar absolut ingen sjalvklarhet och familjerna far darfor anvanda regnvatten. Tvatten gors vanligen i plasthinkar.
Socialarbetarnas uppgift ar att se till sa att familjerna far den hjalp de behover. Det ar svart att tro att barnen pa centret verkligen bor som de gor, trangt och fattigt. Man far ett annat perspektiv pa hur man lever da en familj pa 11 personer bor pa en yta inte storre an 10 kvadratmeter.
Under praktiktiden har nagra av oss valt att bli faddrar. Det kanns helt ratt att gora ett sadant val nar man ar pa plats och det ar skont att veta att de pengar man skanker gar direkt till barnet. Harligt ocksa att fa traffa fadderbarnen och deras foraldrar, det skapar ett mer personligt band!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)